En lekplatsbesiktning är inte ett nice-to-have, utan ett konkret krav som vilar tungt på den som äger eller förvaltar lekplatsen. När ett barn skadas på en bristfälligt underhållen klätterställning eller en gunga med utslitna upphängningar, är det inte tillverkaren som ställs till svars – det är ägaren. Det här är ett område där ansvarsfrågan är glasklar i lagstiftningen men ofta otydlig i praktiken, särskilt för bostadsrättsföreningar och mindre kommunala enheter.


I den här artikeln går vi igenom vem som har ansvaret för en lekplats, vad standarden SS-EN 1176 säger om besiktningsintervall, och vilka praktiska konsekvenser bristande lekplatsbesiktning kan få.


Vem ansvarar för lekplatsen?


Ansvaret för en lekplats följer alltid ägandet. Det innebär att:


Bostadsrättsföreningar ansvarar för lekplatser på föreningens mark. Det är styrelsen som juridiskt bär ansvaret, även om det inte står inskrivet specifikt i stadgarna.

Kommuner ansvarar för alla lekplatser på kommunal mark – i parker, vid skolor och förskolor, på torg och i bostadsområden där kommunen är fastighetsägare.

Fastighetsbolag och hyresvärdar ansvarar för lekplatser på den fastighet de äger eller förvaltar.

Skolor och förskolor ansvarar för lekutrustning på den egna fastigheten, även om huvudmannen formellt är en kommun eller friskolekoncern.


Det vilar alltså på den fastighetsansvariga att se till att en certifierad besiktningsförrättare regelbundet kontrollerar både utrustning och fallunderlag. Ansvaret kan inte avtalas bort genom att hänvisa till tillverkare, leverantör eller hyresgäst.


Vad kräver SS-EN 1176 i praktiken?


Den europeiska standarden SS-EN 1176 är referensramverket för lekplatsbesiktning i Sverige och tillämpas av Boverket, försäkringsbolag och domstolar när ansvarsfrågor prövas. Standarden talar om tre nivåer av kontroll:


Rutinkontroll (visuell) – ska göras regelbundet av personal på plats, ofta varje vecka eller månad beroende på användning. Detta är en visuell genomgång där uppenbara fel – trasig gunga, vass kant, glas i sandlådan – upptäcks.

Funktionsbesiktning – mer omfattande, ungefär halvårsvis. Granskar slitage och stabilitet, samt om något har förändrats sedan senaste besiktning.

Årlig huvudbesiktning – den fullständiga besiktningen av en certifierad besiktningsförrättare. Här bedöms hela anläggningen mot standardens krav, inklusive fallunderlag, sammansättningar och dokumentation.


Den årliga huvudbesiktningen är det centrala kravet. Det är denna som ska protokollföras och arkiveras. Om en olycka inträffar är det den årliga huvudbesiktningens protokoll som efterfrågas av försäkringsbolaget, polisen och eventuellt av en domstol.


Vad händer om man inte gör en lekplatsbesiktning?


Konsekvenserna är allvarliga och delas in i tre led:


Försäkringsskydd faller. Nästan alla fastighetsförsäkringar har ett krav på att skäliga säkerhetsåtgärder vidtagits. Saknas en aktuell besiktning kan försäkringsbolaget neka utbetalning vid skada – och beloppen vid en personskada blir mycket höga.


Juridiskt ansvar för ägaren. I praxis bedöms en lekplats utan dokumenterad årlig besiktning som vårdslös förvaltning. Det innebär att styrelsemedlemmar i en BRF, eller ansvariga chefer i en kommun, kan ställas till personligt ansvar.


Skadestånd och pressrisk. Skador på barn drar uppmärksamhet. För BRF:er och kommuner kan en sådan händelse skada förtroendet i flera år, oavsett vem som tekniskt sett bar ansvaret.


Vad ingår i en korrekt lekplatsbesiktning?


En årlig huvudbesiktning enligt SS-EN 1176 omfattar i normalfallet:


Genomgång av all lekutrustning – stabilitet, slitage, korrosion, glapp, klämrisker.

Kontroll av fallunderlag enligt SS-EN 1177, ofta med en kalibrerad HIC-mätning där fallhöjden överstiger 60 cm.

Bedömning av lekplatsens utformning och säkerhetsavstånd.

Genomgång av tidigare protokoll, åtgärdslistor och tillverkarens dokumentation.

Ett skriftligt protokoll med riskklassificerade åtgärdspunkter (akut, snar, planerad).


Protokollet är det viktigaste leveransen. Det fungerar både som åtgärdslista för förvaltaren och som juridiskt skydd vid en eventuell skadeutredning.


Hur ofta behöver en lekplats besiktas?


Den korta versionen: en gång per år, alltid. Det gäller alla utomhuslekplatser oavsett storlek, ålder och användningsfrekvens. Utöver den årliga huvudbesiktningen krävs egna rutinkontroller varje månad eller oftare, samt funktionsbesiktning halvårsvis. En nyinstallerad lekplats kräver alltid en installationsbesiktning innan den får tas i bruk.


Vissa förvaltare väljer att lägga huvudbesiktningen tidigt på våren, innan säsongen drar igång och eventuella vinterskador på fallunderlag och utrustning kan åtgärdas i tid. Andra föredrar hösten, så att intrycken är färska från säsongens belastning. Båda fungerar – det viktiga är att det görs och att det dokumenteras.


Praktiska tips till BRF-styrelser och förvaltare


För loggbok över egna rutinkontroller. En enkel rutinblankett som vaktmästaren signerar varje månad räcker långt.

Arkivera alla besiktningsprotokoll. Försäkringsbolag kan kräva insyn flera år tillbaka vid en skadereglering.

Åtgärda anmärkningar enligt protokollets prioritet. Akuta punkter ska åtgärdas omedelbart – stäng av utrustningen om så krävs.

Boka årlig huvudbesiktning hos en oberoende, certifierad besiktningsförrättare. Detta för att slippa intressekonflikt mellan installation, drift och kontroll.

Tänk på dokumentation vid varje förändring. Nyinstallation, demontering eller större reparation kräver ny besiktning eller åtminstone uppdaterad dokumentation.


Vanliga brister vi ser vid lekplatsbesiktning


Efter många års lekplatsbesiktning runt om i landet återkommer ett antal brister så ofta att de förtjänar en egen genomgång. Den som känner till dem kan ofta åtgärda mycket på egen hand mellan besiktningarna:


Otillräckligt fallunderlag. Den enskilt vanligaste anmärkningen. Sand som komprimerats hårt, bark som blåst bort, gummigolv som blivit poröst. Fallunderlaget måste täcka hela fallområdet och ha rätt djup för fallhöjden – det räcker inte att se "fyllt".

Klämrisker mellan rörliga delar. Gungkedjor som hänger för nära stolpar, vippgungor med spalter där barnfingrar fastnar. Standarden är specifik om mått, men slitage förändrar geometrin över tid.

Slitage på upphängningar. Gungor och linbanor som har använts i många år utvecklar sprickor i karbinhakar, lager och kedjor som är svåra att se utan demontering.

Vassa kanter och utstickande skruvar. Korrosion, vandalisering och vanlig användning skapar nya skaderisker som inte fanns vid installationen.

Saknad eller bristfällig dokumentation. Många lekplatser saknar fullständig installationsdokumentation från tillverkaren. Det försvårar både underhåll och försäkringsärenden.

Avsteg från standardens säkerhetsavstånd. Lekutrustning som placerats för nära staket, träd eller varandra kan utgöra en risk även om varje enskild produkt är godkänd.


De flesta av dessa brister är kostnadseffektiva att åtgärda om de upptäcks tidigt. Det är när de byggs på över flera år, utan dokumenterad åtgärdsplan, som problemen blir både dyra och juridiskt komplicerade.


Lekplatsbesiktning i olika miljöer


Kraven enligt SS-EN 1176 är desamma oavsett var lekplatsen ligger, men förutsättningarna varierar kraftigt och påverkar både besiktningens fokus och hur ofta egna kontroller bör göras:


BRF-gårdar. Ofta små lekplatser med koncentrerad användning. Tendens till hårt slitage på enstaka enheter. Föreningar utan vaktmästare bör schemalägga månadsvis visuell kontroll av en utsedd styrelseledamot.

Kommunala parker. Större lekplatser med varierande utrustning, ofta från flera olika tillverkare och tidsperioder. Här ställer dokumentationsfrågan särskilda krav, och fallunderlaget bör inspekteras flera gånger per säsong.

Förskolor och skolgårdar. Hög och intensiv användning av barn i utvald åldersgrupp. Anpassningar för åldersintervall är avgörande – utrustning för äldre barn kan utgöra fallrisk för yngre.

Lekplatser vid bostadsbolag och hyresfastigheter. Förvaltning på distans ökar risken för att brister upptäcks sent. Det krävs tydliga rutiner mellan fastighetsskötare och förvaltning.


Den årliga huvudbesiktningen anpassas alltid efter platsens karaktär. Besiktningsförrättaren behöver veta vilka åldersgrupper som använder platsen, om någon utrustning är nyligen installerad eller reparerad, och om det förekommit klagomål eller incidenter sedan föregående besiktning.


Vanliga frågor om lekplatsbesiktning


Räcker det med att vaktmästaren tittar över lekplatsen?

Nej. Vaktmästarens rutinkontroll är ett bra första steg men ersätter inte den årliga huvudbesiktningen, som måste genomföras av en certifierad besiktningsförrättare för att hålla juridiskt och försäkringsmässigt.


Vad händer om vi missar ett år?

Försäkringsskyddet kan helt eller delvis falla bort. Om en skada inträffar under perioden då besiktning saknas kan styrelsen eller fastighetsförvaltaren ställas till ansvar. Boka en besiktning snarast och dokumentera varför den blev försenad.


Är fallunderlaget verkligen så viktigt?

Ja. De flesta allvarliga skador på lekplatser kommer från fall, inte från trasig utrustning. Fallunderlaget måste klara att dämpa fallet enligt SS-EN 1177 – och detta verifieras med en HIC-mätning vid den årliga besiktningen.


Behöver er lekplats besiktas?


Besiktningsförrättare Sverige AB utför årlig huvudbesiktning av lekplatser och utegym enligt SS-EN 1176, SS-EN 1177 och SS-EN 16630. Vi arbetar för BRF:er, kommuner, fastighetsbolag, förskolor och skolor i hela regionen. Ni får ett detaljerat protokoll med riskklassificerade åtgärdspunkter och en oberoende bedömning som håller mot försäkringsbolaget och tillsynsmyndigheter.


Kontakta oss: https://besiktningsforrattare.se/kontakt